Mark





ÅSELE KYRKOGÅRD, ÅSELE

ASKGRAVLUND & MINNESLUND
RITNING 2019, PROJEKTSTART 2021

Idag finns ett allt större behov av urngravar och askgravlundar. I och med det växande behovet fick Björnfabriken i uppdrag att skissa fram ett förslag på askgravlund inom Åsele kyrkogård, en uppdatering av Minneslunden, samt att se över norra och nordvästra delen av kyrkogården för underhåll. 



Tankar kring utformning av Askgravlunden

En platt gräsmatta är ideal för askgravlund. Närhet till befintlig parkering och entré, går att tydligt visa och hitta till. Redan inramad från två håll med naturligt insynsskydd/trygg rumslighet.  Ytan har ett antal befintliga värden som ska behållas, b la en stor sten som kommer upp ur marken.

I närheten finns en rundad stenmur med bänkar (urngravsområdet) Denna rundade form återfinns i kistgravområdets utformning. Jag valde att plocka upp den formen i askgravlunden för att avskärma från norr och ge ytan en tydlig gräns med stenmur.  Mot söder tillkommer ytterligare en rundning  för att skapa ett inre rum i rummet.

Asklunden ska innehålla sittplatser, plats för namnskyltar samt ett inslag att vila blicken på. Mjuk belysning och gångväg i skiffer. 

Att skapa ett nytt rum som ändå har samhörighet med befintligt är högst prioriterat. Detta kan ske genom att återbruka former, armaturer och vegetation samt behålla befintliga värden.  


Mittemot tilltänkt askgravlund är det planerat för kistgravar, här ses befintlig häckplantering över, samt plantering av ny häck för att “gömma” upplag i norr.
Längst ut i väster (nordväst) finns idag en sluttande gräsmatta, denna omdanas till ängsmark som slås en gång per år på sensommaren. Detta skapar inte bara ett mervärde för besökande (att t ex kunna plocka en bukett ängsblommor och lägga på anhörigs grav) utan även ett fridfullt inslag brevid urngravsområdet. Samt givetvis gynna pollinerande insekter. I och med att ängen slås en gång per år sparar detta även klippningsarbete under sommaren.

Minneslund

Åsele församling har under senare år fått ta emot synpunkter från besökare gällande minneslundens utseende. Många anser att den är för öppen från vägen och inte utgör en tillräckligt avskild och vacker plats att sitta inom. 






Minneslunden anlades som en öppen vilplats 1966. 1960-tals utvidgningen som ritades av Åke Lundberg, är noggrant beskriven och finns idag på Antikvarisk topografiska arkivet och Härnösands landsarkiv. 

Vilplatsen skulle avskärmas på tre sidor av buskage. I den öppna gräsytans mitt skulle ett konstverk placeras. Gravkvarteren planerades som måttligt stora sammanhängande gräsyto begränsade av häckar. De vägar som skulle leda genom gravkvarteren skulle beläggas med skifferplattor. Trädplantering av björk skulle bidra till att få bästa möjliga anslutning till den befintliga kyrkogården. Amerkikanst hagtorn (Crataegus coccinea) föreslogs till häckplantering. 

Exakt datum för när vilplatsen omdanades något och togs i bruk som minneslund har hittills inte hittats, men förmodligen skedde det under sent 1970-tal / tidigt 1980-tal.
I Åsele kyrkogårds fall bedöms såväl 1924 års ändringar, 1941 års utvidgning och 1963 års utvidgning ha högt kulturhistoriskt värde genom att de är tydligt välbevarade. Detta gör att varje förändring bör ske med hänsyn till utvecklingen på kyrkogården, befintliga värden och kvaliteter. 

Minneslunden har på senare år förändrats och försetts med två snabbväxande gulbarkiga häggar som idag är utvuxna och skadade. De glest växande röda kornellbuskarna i norr och öster, som kan vara från anläggningstiden 1966, mår inte bra av att stå så nära de stora trädrötterna. I planteringsytorna mot norr samsas de med stora björkar. Bakom minneslunden i öster har tre stora björkar fällts pga skada, detta bidrar också till att platsen känns öppen och otrygg.

Mitt förslag är att varsamt återställa minneslunden mer gentemot hur tanken var från början med en vilplats och skapa tydligare och högre rumslighetskänsla. Att byta ut befintlig vegetation till något mer tidstypiskt (60-70-tal) och hållbart i tre väderstreck kommer ge den önskade effekten av avskildhet från gatan, samt en mjukare och tryggare rumslighet. 

I det första förslaget från 1963 var det tänkt att vara öppet mot väster och ett konstverk skulle placeras i mitten av “rummet”. I dag är blickfånget mot minnesstenen, som placerats i utkant, mitt mot väst. Nyttjandet av rummet är således ett annat ur flera perspektiv. Bakom minnesstenen växer även här kornell, förslaget är att ersätta kornellen med lågväxande perenner som fyller samma funtion; att minnesstenen “inte svävar iväg” i kyrkogårdsrummet. Detta gör även en tydlighet i riktningar i rummet, hur rörelsen sker runt stenen och i minneslunden. Samt skapar en låg rumsdelare som ger utsikt och ljusinsläpp utan att frångå grundidén om platsen.